Det har verkligen inte varit lätt kan man säga , Altså det började när jag var liten kanske sisådär i 1:an? Så kom deet in en människa i mitt liv och allt starta, Tänker inte nämna nå namn , men jag kan säga så här jag har gått vidare och det har säkert denna person med, och jag hatar inte henne för de hon har gjort flr jag har säkert gjort något jag med.Men det började allt med att jag inte fick vara med vem jag vela så vidare hon inte var med! Jag hitta ny kompis som hon också var kompis med , men det gick en månad tror jag så vart det bråk, altså säkert 100 bråk på 5 år?, det är sjukt så ska man inte ha det, och även jag som är så jävla blind hänger med henne och tror jag är tuff? Glöm det inombords grät jag varje dag altså hela tiden, mitt liv var som kasst då, gjorde massa saker som jag ångrar idag, som jag aldrig mer skulle kunna göra, Att gå till skolan å inte kunna andas, mamma fick alltid följa med mig till skolan å lämna, mig jag förstår min mamma att det var jobbigt för jag la mig ner på marken och ggrät tappa andan fick dåligt å andas, spydde, ont i huve! Allt allt som gör så att det gör ont, nu sitter jag här och skriver det här inlägget och det är verkligen inte så att jag ljuger det häär har faktiskt hänt, och många flickor råkar ut för sånna här bråk!Vi hade möten på möten , med föräldrer och rektorer, men ingen av hennes föräldrar eller hon kom aldrig! Det var alltid mina föräldrar som kom. Det jag inte kan förstå ibland det är hur dum jag var som trodde å allt hon sa, jag tappa mitt självförtroende med denna människa, och har svårt att få tilbaka det, som nu tycker jag att jag är tjock ful ? för kort hår, inte lika modig, men jag lever ändå! Jag har haft massor av magsmärtor som magkatarr! Det var de värsta i hela mitt liv, altså all denna smärta! Men min Mamma har alltid funnits och tagit emot all min dåliga energi jag gett henne, jo också den hära ''bästa vännen'' nudå , hon kom med massa dumma sakre, som att man ska slå ihop benen och om man har en glipa är man smal och om man inte har det är man tjock, men alltså sånna idér bara, vafan är det för något , och hon drog med mig på dumma saker som jag bara hängde med på , altså då menar jag typ att vara kaxig, altsåå det är inte den personen jag är , visst kan jag vara riktigt kaxig jag också , men inte hela tiden, ja klädde mig som henne, usch , fyfan, nu älskar ja min stil på kläder allt från , mysdresser, till riktig fina kläder, jag köpte mig saker för att vara fin som jag inte skulle kunna göra nu , jag börja tillexempel med smink i 1:an , nåt som jag ångrar nu att jag gör.. Men det är inte så mycket mer att säga att ja , det var de jag har gått igenom och vela att ni skulle få veta. men om ni inte bryr er vill jag inte häller att ni komenterar för det tycker jag bara är onödigt.